Lidingöloppet 2013 - mitt lopp

Till följd av en kalender fylld av annat (kära vänner, jobb, familjemys etc) har jag inte prioriterat att skriva detta inlägg förrän nu. Men den som väntar på något gott ;-) Nåja, här kommer i alla fall min upplevelse av Lidingöloppet 2013. Håll till godo.

Efter en god natts sömn och påfyllnad vid hotellets frukostbuffé åkte jag ut till Lidingövallen i god tid före loppet. På plats hämtade jag ut nummerlappen och ställde mig i den obligatoriska bajamaja-kön innan vi så sakteliga började promenera bort mot Koltorp gärde där starten för 30 km skulle gå.

Väl på plats värmde jag upp med en kortare jogg och några stegringslopp innan jag hoppade in i startfållan. Vädret var rätt kyligt (även om solen kikade fram en stund precis innan start) och jag velade en del över hur mycket/lite kläder jag skulle ha på mig. Blev till sist linne, korta tights och kompressionsstrumpor och det visade sig vara alldeles lagom. Hur som helst gick starten utan förvarning och jag försökte ligga på redan från början för att komma förbi den värsta flaskhalsen som alltid uppkommer när gärdet övergår i smal gångstig. Trots detta gick första kilometern på dryga 5.30 (istället för planerade 4-4.30) då tempot bromsades upp med jämna mellanrum. Benen kändes dock oerhört lätta och det var nästan som att jag studsade fram första 8 kilometerna. Dock tar det ordentligt på benen att hela tiden försöka spurta om löpare för att sedan på nytt bromsas upp och tempot blir väldigt ojämnt. Tror också det till viss del var på grund av detta som jag fick min första krampkänning redan efter 13 kilometer! Därefter började det kännas allt tyngre och benen började värka och krampa både här och där. Försökte ändå kriga på och göra mitt eget lopp men valde faktiskt att delvis varva gång och jogg i några backar (däribland Abborrbacken) eftersom jag märkte att det skonade benen betydligt mer. Med ca 3 kilometer kvar av loppet började äntligen den tunga känslan släppa (även om benen fortfarande värkte) och vid sista kilometern bestämde jag mig för att spurta sista biten in i mål.

I mål blev tiden till sist 2.14.22 och en placering som 17:e dam, en tid och placering som jag känner lite tudelade känslor inför. Jag är nöjd med tanke på att min målsättning inför loppet var att springa under 2 timmar och 15 minuter, vilket jag ju också fixade. Samtidigt kändes benen så oerhört lätta första 10 kilometerna att jag där och då började hoppas på en ännu bättre tid. Ser jag realistiskt på det hela så inser jag ändå att det sliter att springa i ett ojämnt tempo samtidigt som 30 kilometer i kuperad terräng leder till trötta ben och mest troligt ett lägre tempo så småningom. Funderar även en del över de tidiga krampkänningarna och min slutsats är att jag troligtvis kört för korta långpass (de flesta har legat runt 22 km). Jag har helt enkelt valt att fokusera på att få upp farten (vilket också visat sig i en bättre tid på milen) men samtidigt har uthålligheten tagit stryk.

Sammantaget är jag såklart ändå nöjd med min prestation och egentligen hade jag väl aldrig trott att jag skulle lyckas uppnå en så pass bra placering i Lidingöloppet som jag faktiskt gjort. Det känns dock som att jag har mer att ge och jag ser redan fram emot nästa års lopp då jag hoppas kunna slipa min tid ytterligare. För tävlingen är ju trots allt mest en tävling mot mig själv och mina resultat och jag längtar redan efter att sätta nya personbästan.

Sambon langar vätska och uppdaterar under loppet.