I mål Lidingöloppet 2013

Tiden blev 2.14.22 och jag lyckades till sist springa i mål som 17:e dam. Tack för alla lyckönskningar och grattishälsningar. Utförligare berättelse om loppet kommer så småningom.

Sista förberedelserna

...är gjorda. Har lättat upp träningen betydligt senaste veckan och som vanligt känns benen aningen sega. Brukar ha den känslan före lopp så jag hoppas att allt är som det ska, alltid svårt att veta om man prickat formen rätt.

Enda orosmolnet på himlen är de känningar jag haft av en förkylning senaste dagarna. Svårt att komma undan just nu när vår lilla tjej börjat förskolan och förkylningarna avlöser varandra. Gör dock mitt bästa för att inte trilla dit och kurerar och förebygger med bra mat och extra vitaminer.

Ikväll packar jag väskan och tidigt i morgon bitti går flyget till Stockholm. Väl på plats är planen en kort lugn jogg med några fartökningar för att väcka upp benen innan det smäller på riktigt. Starten går 12.30 på lördag. Håll en tumme eller två är ni snälla!

 

Vänster: Från förra årets packning.

Ovan: Laddar med B&J i morgon kväll, rätt ned i benen ;-)

Morgonlöpning med kaninskutt

Planen var egentligen morgonlöpning redan igår men efter att ha vaknat av en morgonpigg liten dam redan före klockan fyra och sedan stängt av larmet i sömnen strax före sex hann jag inte med något spring. Istället blev det kvällslöpning med pannlampa och även om det funkar bra känner jag mig mer bekväm med att springa medan det är ljust ute (i alla fall nu på hösten innan björnarna gått i ide).

Gårdagskvällens löpning i mörker, regn och rusk.

I morse var det således upp och hoppa när väckaren ringde och så snart jag kom ut genom dörren ångrade jag inte mitt beslut. Luften var härligt krispig och en blek höstsol sken på himlen när jag på lätt stela ben joggade iväg till en kort och brant backe. Där blev det sedan spänstträning i form av kaninhopp/jämfotahopp, enbenshopp och skipping innan jag på piggare ben joggade hemåt igen. Avslutade det hela med några bålövningar innan jag hoppade vidare in i duschen och sedan mot jobbet (i bil ;-))

Dagens träning avklarad och jag slipper mörkerlöpning ikväll.

Bild från en annan frukost men lika gott idag. Ja, jag gillar kanel :-)

Tuff träningshelg med intervaller och långdistans

Ligger efter en del med uppdateringarna men här kommer i alla fall ett inlägg över helgens träning och den sista hårdkörningen innan jag nu börjat lätta upp träningen så smått.

Efter en redan hård träningsvecka utan vilodagar väntade på lördagen 4-kilometersintervaller på det kuperade elitspåret (som jag tidigare skrivit om). Hade inte några höga förväntningar på tiden och det var med aningen tunga ben som jag sprang iväg på första intervallen. Efter den första nedförslöpan kom jag dock in i den rätta känslan och lyckades antagligen hushålla väl med mina resurser då snittempot på första intervallen blev 4.14 min/km och nytt personbästa! Nästa intervall kändes också förvånansvärt bra men snitthastigheten sjönk ändå till 4.21 min/km. Ändå klart godkänt och högt över mina förväntningar innan passet. Lång nedjogg efteråt och sedan var det bara att åka hem och ladda inför söndagens långpass.

Det var med en lätt pirrande känsla i benen som jag gav mig iväg på söndagsförmiddagen. Tanken med helgens tuffa pass var just att "trycka ned" kroppen för att sedan lätta upp träningen och hoppas på en formtopp. Den pirrande och lätt trötta känslan i benen såg jag därför som ett resultat på just detta.

Blev en ny typ av upplägg på långpasset med relativt lugn distansfart men med 3 * 50 meter spurt var tionde minut. Benen fick aldrig en chans att "sega till" och sista halvan av passet började det dessutom kännas ordentligt i benen. Sammanlagt skrapade jag ihop dryga 24 kilometer och det fick bli det sista långpasset före Lidingöloppet innan jag denna vecka lättat upp träningen betydligt. Hoppas det kommer ge de resultat jag vill ha!

Den lugna träningsveckan började med ett tungt
benpass i gymmet.

Sen kväll, tidig morgon

Nu när jag jobbar heltid föredrar jag att lägga träningspassen antingen tidigt på morgonen eller sent på kvällen för att hinna få så mycket kvalitetstid som möjligt tillsammans med familjen. Efter nattningen igår åkte jag därför in till gymmet. Riktigt skönt att träna lite senare då det är mindre folk som trängs bland vikterna och man ofta slipper köa/vänta för att köra det man tänkt. Blev tung basstyrka och jag kände mig riktigt stark trots den något sena timmen, blev bland annat nytt personbästa i marklyft!

I morse blev det en härlig morgonjogg på dryga 9 kilometer innan jag mötte sambon i dörren som åkte tidigare till jobbet i morse. Så härligt att starta dagen med träning och trots att jag stiger upp tidigare dessa morgnar känner jag mig betydligt piggare när jag kommer till jobbet än om jag sovit en timma längre. Testa ni med om ni inte redan gjort det!

Pigga ben på jobbet

De känningar som jag haft av en förkylning senaste dagarna verkar inte resultera i något mer än just en känning. Aningen täppa bihålor har gjort att jag trots allt valt att ta det lite lugnare på träningsfronten men nu börjar jag känna mig sugen på ett jobbigt intervallpass igen. Konstigt det där att man kan bli sugen på något som är så sjukt jobbigt, men jag antar att det är den endorfinhöga känslan efteråt som kroppen vill åt :-)

Granlunken 18 km terräng

Vaknade natten mot lördagen med en stickande känsla i halsen. Hade egentligen bara väntat på det eftersom vi precis skolat in vår lilla tjej på förskolan och hon som på beställning fått sin första förkylning. Med två små armar runt halsen och näsa mot näsa under tidiga morgontimmar var det egentligen föga förvånande att jag också skulle trilla dit så småningom. På morgonen hade jag dock inga känningar i halsen, ingen feber men en känsla av att något liksom ligger och pyr i kroppen. Var därför tveksam till start in i det sista men valde till sist att börja springa och bryta om kroppen inte kändes ok.

Gick ut lugnt och fick en bra rygg bakom den tjej som blev tvåa på förra helgens tävling. Vi malde på i ett bra tempo och milen passerades på strax över 40 minuter. Med varmt väder ute hade jag tur som fick dela drickalangare med några av de andra tjejerna. Vid 11 kilometer tryckte jag i mig en medhavd gel och kände att jag fick nya krafter. Nu väntade dessutom flera kilometer med långa sega uppförbackar i skogen som jag vet är min starka sida. Gnetade på i mitt tempo och plockade flera placeringar då jag sprang om några herrar i uppförsbackarna. Efter 18 kilometer väntade den sista tunga biten uppför slalombacken. Benen kändes rejält stumma men jag bet ihop och tänkte att jag i alla fall inte skulle gå. Spurtade sedan sista hundratalet metrarna in i mål med sluttiden 1 timme och dryga 15 minuter och slutade därmed som andra tjej. Skönt att kroppen kändes ok trots den något diffusa känslan på morgonen.

Idag känns benen förhållandevis fina men med en lätt pirrande känsla. Antar att förra helgens tävling och tung benstyrka i gymmet tillsammans med gårdagen satt sina spår. Ingen förkylning har ännu brutit ut och jag ska göra mitt bästa för att det så ska förbli. Håller alla tummar för att det lyckas!

Sista spurten in mot mål

Sirap

Efter en god natts sömn där jag vaknade pigg och utvilad vid halv 7-snåret hade jag hoppats att benen skulle kännas lika pigga och utvilade. Tyvärr var så inte fallet. Träningsvärken från tisdagens tunga benpass satt fortfarande i en aning och när jag joggade iväg på min morgonrunda kändes det som att springa i sirap, segt och tungt. Visserligen vaknade benen något efter ett par kilometer men hittade inte den där pigga och fräscha känslan som jag önskat. 

Avslutade med några korta, snabba fartökningar för att försöka hitta den rätta känslan inför morgondagens tävling men tyvärr är jag skeptisk. Benen känns ungefär desamma som inför tävlingen i Kivijärvi och då var det kämpigt att ta sig igenom de 7,5 kilometerna. I morgon väntar dryga 10 kilometer ytterligare i terrängen. Blir minst sagt spännande att se hur det går. Om inte annat får det bli ett bra träningspass för både ben och pannben!

Aj aj

Skavankerna från helgens vurpa börjar så sakteliga läka, undviker dock kjol på jobbet tills vidare. Glädjer mig ändå åt att inget blev brutet och att jag kan springa utan att det gör ont.

Däremot känns benen aningen stela efter några enbensknäböj och pistols som jag körde efter ett lugnt löppass i söndags. Bättrade dessutom på träningsvärken med tunga benböj och frivändningar på gymmet igår. I kväll väntar flacka 2-minutersintervaller så hoppas jag att det kan väcka benen till liv inför helgens inplanerade tävling. Den sista innan det verkligen gäller!

DXR - Dundret Extreme Running

Lördag morgon rullade bilen norrut med destination Gällivare och Dundret för att delta i DXR, eller Dundret Extreme Running. Jag hade läst igenom banbeskrivningen och visste att de 22 kilometerna gick mestadels på stigar och innebar en stigning på 700 höjdmeter (och lika mycket utför). Det var dock inte förrän jag närmade mig Gällivare och såg fjället torna upp sig framför mig som jag började förstå vad jag faktiskt gett mig in på. Skulle jag springa upp DÄR!!! 

På plats hämtade jag ut min nummerlapp och passade på att spana in både Charlotte Kalla och Marcus Hällner, riktigt grymma löpare båda två och med en otrolig fysik. Ska bli spännande att följa deras framgångar i skidspåren i vinter.

När starten gick tog jag det rätt lugnt men försökte avancera några platser när jag såg att fältet nästan direkt övergick i en stenig stig där det var svårt att passera på sidorna. Efter knappt en kilometer kom vi in i "pelikansvängen", dvs 310 höjdmeter på 2,5 kilometer vilket innebar 15 procents lutning. Kände mig stark uppför men hamnade bakom ett gäng herrar och det var svårt att passera eftersom stigen var smal och med mycket sten. Vissa partier var så branta och steniga att det inte gick att springa och därför blev det löpning med inslag av gång under vissa partier. Var tvåa upp till bergspriset (efter Kalla förstås) och benen kändes fortfarande fina och fräscha. När fjället planade ut och jag ökade tempot kände jag dock hur det högg till i mellangärdet. Håll! (Bannade mig själv för att jag tryckt i mig en banan och vatten precis innan start, vet ju att det inte funkar för mig att äta för tätt inpå en tävling.) Försökte jogga sakta men var till sist tvungen att stanna och försöka sträcka ut. Blev passerad av tredje tjej och då hoppades jag bara att jag skulle kunna fortsätta springa snart. 

Så småningom släppte den värsta smärtan och jag kunde börja jogga igen. Kände mig stark i benen och det märktes också då jag kom ikapp många i uppförsbackarna. Min svaghet är dock nedförsbackarna som var tekniskt svåra med mycket sten och ojämnheter och av rädsla att trilla vågade jag inte springa för fullt och tappade därför en hel del tid där. Det var också precis i en stenig nedförslöpa som det hände. Kände hur jag snubblade till och helt plötsligt befann jag mig i luften. Slog i vänster knä och kände en rejäl smärta. Tumlade sedan till höger och tappade luften i fallet. På benen igen kunde jag konstatera en rejäl bula på knät och ett flertal skrubbsår. Inget var dock brutet och när jag testade springa kände jag bara en svag smärta i vänster knä. Det såg värre ut än vad det var.

Med dryga 6 kilometer kvar till mål kom ett parti som passade mig, brant nedförslöpa på asfalt i nästan två kilometer. Tittade på klockan som visade en medelhastighet strax under 3,30-tempo. Dock sliter det på benen att springa snabbt utför och sista kilometerna hade jag krampkänning i höger vad. I mål visade klockan strax under 2 timmar och jag slutade till sist som tredje dam. Inte varje dag man får dela prispall med Kalla :-)

Sammanfattningsvis ett riktigt lyckat arrangemang med löpning i otroligt vacker miljö uppe på fjället. Enda nackdelen är i så fall att man inte hinner njuta av utsikten speciellt mycket då fokus mestadels ligger på att se var man sätter fötterna. Måste ta en tur i långsammare tempo någon gång framöver också.