torsdag 3 oktober 2013

I tidningen


Samma dag som Lidingöloppet gick publicerade lokaltidningen ett reportage om mig och min träning i sin helgbilaga. I artikeln kan ni läsa mer om hur jag hittade löpningen och hur jag utvecklat träningen under de senaste åren.

De valde också att fokusera på hur man får till träningen som småbarnsförälder och jag gav några tips som funkat bra för mig. Min förhoppning är att kunna inspirera andra som gärna vill komma igång med löpningen efter en graviditet. Jag tror det gäller att se och fokusera på möjligheterna istället för hindren.

Vill ni läsa hela artikeln hittar ni den här.

onsdag 2 oktober 2013

Lidingöloppet 2013 - mitt lopp


Till följd av en kalender fylld av annat (kära vänner, jobb, familjemys etc) har jag inte prioriterat att skriva detta inlägg förrän nu. Men den som väntar på något gott ;-) Nåja, här kommer i alla fall min upplevelse av Lidingöloppet 2013. Håll till godo.

Efter en god natts sömn och påfyllnad vid hotellets frukostbuffé åkte jag ut till Lidingövallen i god tid före loppet. På plats hämtade jag ut nummerlappen och ställde mig i den obligatoriska bajamaja-kön innan vi så sakteliga började promenera bort mot Koltorp gärde där starten för 30 km skulle gå.

Väl på plats värmde jag upp med en kortare jogg och några stegringslopp innan jag hoppade in i startfållan. Vädret var rätt kyligt (även om solen kikade fram en stund precis innan start) och jag velade en del över hur mycket/lite kläder jag skulle ha på mig. Blev till sist linne, korta tights och kompressionsstrumpor och det visade sig vara alldeles lagom. Hur som helst gick starten utan förvarning och jag försökte ligga på redan från början för att komma förbi den värsta flaskhalsen som alltid uppkommer när gärdet övergår i smal gångstig. Trots detta gick första kilometern på dryga 5.30 (istället för planerade 4-4.30) då tempot bromsades upp med jämna mellanrum. Benen kändes dock oerhört lätta och det var nästan som att jag studsade fram första 8 kilometerna. Dock tar det ordentligt på benen att hela tiden försöka spurta om löpare för att sedan på nytt bromsas upp och tempot blir väldigt ojämnt. Tror också det till viss del var på grund av detta som jag fick min första krampkänning redan efter 13 kilometer! Därefter började det kännas allt tyngre och benen började värka och krampa både här och där. Försökte ändå kriga på och göra mitt eget lopp men valde faktiskt att delvis varva gång och jogg i några backar (däribland Abborrbacken) eftersom jag märkte att det skonade benen betydligt mer. Med ca 3 kilometer kvar av loppet började äntligen den tunga känslan släppa (även om benen fortfarande värkte) och vid sista kilometern bestämde jag mig för att spurta sista biten in i mål.

I mål blev tiden till sist 2.14.22 och en placering som 17:e dam, en tid och placering som jag känner lite tudelade känslor inför. Jag är nöjd med tanke på att min målsättning inför loppet var att springa under 2 timmar och 15 minuter, vilket jag ju också fixade. Samtidigt kändes benen så oerhört lätta första 10 kilometerna att jag där och då började hoppas på en ännu bättre tid. Ser jag realistiskt på det hela så inser jag ändå att det sliter att springa i ett ojämnt tempo samtidigt som 30 kilometer i kuperad terräng leder till trötta ben och mest troligt ett lägre tempo så småningom. Funderar även en del över de tidiga krampkänningarna och min slutsats är att jag troligtvis kört för korta långpass (de flesta har legat runt 22 km). Jag har helt enkelt valt att fokusera på att få upp farten (vilket också visat sig i en bättre tid på milen) men samtidigt har uthålligheten tagit stryk.

Sammantaget är jag såklart ändå nöjd med min prestation och egentligen hade jag väl aldrig trott att jag skulle lyckas uppnå en så pass bra placering i Lidingöloppet som jag faktiskt gjort. Det känns dock som att jag har mer att ge och jag ser redan fram emot nästa års lopp då jag hoppas kunna slipa min tid ytterligare. För tävlingen är ju trots allt mest en tävling mot mig själv och mina resultat och jag längtar redan efter att sätta nya personbästan.

Sambon langar vätska och uppdaterar under loppet.

söndag 29 september 2013

I mål Lidingöloppet 2013



Tiden blev 2.14.22 och jag lyckades till sist springa i mål som 17:e dam. Tack för alla lyckönskningar och grattishälsningar. Utförligare berättelse om loppet kommer så småningom.

torsdag 26 september 2013

Sista förberedelserna


...är gjorda. Har lättat upp träningen betydligt senaste veckan och som vanligt känns benen aningen sega. Brukar ha den känslan före lopp så jag hoppas att allt är som det ska, alltid svårt att veta om man prickat formen rätt.

Enda orosmolnet på himlen är de känningar jag haft av en förkylning senaste dagarna. Svårt att komma undan just nu när vår lilla tjej börjat förskolan och förkylningarna avlöser varandra. Gör dock mitt bästa för att inte trilla dit och kurerar och förebygger med bra mat och extra vitaminer.

Ikväll packar jag väskan och tidigt i morgon bitti går flyget till Stockholm. Väl på plats är planen en kort lugn jogg med några fartökningar för att väcka upp benen innan det smäller på riktigt. Starten går 12.30 på lördag. Håll en tumme eller två är ni snälla!

 

Vänster: Från förra årets packning.

Ovan: Laddar med B&J i morgon kväll, rätt ned i benen ;-)

torsdag 19 september 2013

Morgonlöpning med kaninskutt

Planen var egentligen morgonlöpning redan igår men efter att ha vaknat av en morgonpigg liten dam redan före klockan fyra och sedan stängt av larmet i sömnen strax före sex hann jag inte med något spring. Istället blev det kvällslöpning med pannlampa och även om det funkar bra känner jag mig mer bekväm med att springa medan det är ljust ute (i alla fall nu på hösten innan björnarna gått i ide).

Gårdagskvällens löpning i mörker, regn och rusk.
I morse var det således upp och hoppa när väckaren ringde och så snart jag kom ut genom dörren ångrade jag inte mitt beslut. Luften var härligt krispig och en blek höstsol sken på himlen när jag på lätt stela ben joggade iväg till en kort och brant backe. Där blev det sedan spänstträning i form av kaninhopp/jämfotahopp, enbenshopp och skipping innan jag på piggare ben joggade hemåt igen. Avslutade det hela med några bålövningar innan jag hoppade vidare in i duschen och sedan mot jobbet (i bil ;-))

Dagens träning avklarad och jag slipper mörkerlöpning ikväll.

Bild från en annan frukost men lika gott idag. Ja, jag gillar kanel :-)

onsdag 18 september 2013

Tuff träningshelg med intervaller och långdistans

Ligger efter en del med uppdateringarna men här kommer i alla fall ett inlägg över helgens träning och den sista hårdkörningen innan jag nu börjat lätta upp träningen så smått.

Efter en redan hård träningsvecka utan vilodagar väntade på lördagen 4-kilometersintervaller på det kuperade elitspåret (som jag tidigare skrivit om). Hade inte några höga förväntningar på tiden och det var med aningen tunga ben som jag sprang iväg på första intervallen. Efter den första nedförslöpan kom jag dock in i den rätta känslan och lyckades antagligen hushålla väl med mina resurser då snittempot på första intervallen blev 4.14 min/km och nytt personbästa! Nästa intervall kändes också förvånansvärt bra men snitthastigheten sjönk ändå till 4.21 min/km. Ändå klart godkänt och högt över mina förväntningar innan passet. Lång nedjogg efteråt och sedan var det bara att åka hem och ladda inför söndagens långpass.

Det var med en lätt pirrande känsla i benen som jag gav mig iväg på söndagsförmiddagen. Tanken med helgens tuffa pass var just att "trycka ned" kroppen för att sedan lätta upp träningen och hoppas på en formtopp. Den pirrande och lätt trötta känslan i benen såg jag därför som ett resultat på just detta.

Blev en ny typ av upplägg på långpasset med relativt lugn distansfart men med 3 * 50 meter spurt var tionde minut. Benen fick aldrig en chans att "sega till" och sista halvan av passet började det dessutom kännas ordentligt i benen. Sammanlagt skrapade jag ihop dryga 24 kilometer och det fick bli det sista långpasset före Lidingöloppet innan jag denna vecka lättat upp träningen betydligt. Hoppas det kommer ge de resultat jag vill ha!

Den lugna träningsveckan började med ett tungt
benpass i gymmet.

torsdag 12 september 2013

Sen kväll, tidig morgon

Nu när jag jobbar heltid föredrar jag att lägga träningspassen antingen tidigt på morgonen eller sent på kvällen för att hinna få så mycket kvalitetstid som möjligt tillsammans med familjen. Efter nattningen igår åkte jag därför in till gymmet. Riktigt skönt att träna lite senare då det är mindre folk som trängs bland vikterna och man ofta slipper köa/vänta för att köra det man tänkt. Blev tung basstyrka och jag kände mig riktigt stark trots den något sena timmen, blev bland annat nytt personbästa i marklyft!


I morse blev det en härlig morgonjogg på dryga 9 kilometer innan jag mötte sambon i dörren som åkte tidigare till jobbet i morse. Så härligt att starta dagen med träning och trots att jag stiger upp tidigare dessa morgnar känner jag mig betydligt piggare när jag kommer till jobbet än om jag sovit en timma längre. Testa ni med om ni inte redan gjort det!

Pigga ben på jobbet

De känningar som jag haft av en förkylning senaste dagarna verkar inte resultera i något mer än just en känning. Aningen täppa bihålor har gjort att jag trots allt valt att ta det lite lugnare på träningsfronten men nu börjar jag känna mig sugen på ett jobbigt intervallpass igen. Konstigt det där att man kan bli sugen på något som är så sjukt jobbigt, men jag antar att det är den endorfinhöga känslan efteråt som kroppen vill åt :-)

söndag 8 september 2013

Granlunken 18 km terräng

Vaknade natten mot lördagen med en stickande känsla i halsen. Hade egentligen bara väntat på det eftersom vi precis skolat in vår lilla tjej på förskolan och hon som på beställning fått sin första förkylning. Med två små armar runt halsen och näsa mot näsa under tidiga morgontimmar var det egentligen föga förvånande att jag också skulle trilla dit så småningom. På morgonen hade jag dock inga känningar i halsen, ingen feber men en känsla av att något liksom ligger och pyr i kroppen. Var därför tveksam till start in i det sista men valde till sist att börja springa och bryta om kroppen inte kändes ok.

Gick ut lugnt och fick en bra rygg bakom den tjej som blev tvåa på förra helgens tävling. Vi malde på i ett bra tempo och milen passerades på strax över 40 minuter. Med varmt väder ute hade jag tur som fick dela drickalangare med några av de andra tjejerna. Vid 11 kilometer tryckte jag i mig en medhavd gel och kände att jag fick nya krafter. Nu väntade dessutom flera kilometer med långa sega uppförbackar i skogen som jag vet är min starka sida. Gnetade på i mitt tempo och plockade flera placeringar då jag sprang om några herrar i uppförsbackarna. Efter 18 kilometer väntade den sista tunga biten uppför slalombacken. Benen kändes rejält stumma men jag bet ihop och tänkte att jag i alla fall inte skulle gå. Spurtade sedan sista hundratalet metrarna in i mål med sluttiden 1 timme och dryga 15 minuter och slutade därmed som andra tjej. Skönt att kroppen kändes ok trots den något diffusa känslan på morgonen.

Idag känns benen förhållandevis fina men med en lätt pirrande känsla. Antar att förra helgens tävling och tung benstyrka i gymmet tillsammans med gårdagen satt sina spår. Ingen förkylning har ännu brutit ut och jag ska göra mitt bästa för att det så ska förbli. Håller alla tummar för att det lyckas!

Sista spurten in mot mål

fredag 6 september 2013

Sirap

Efter en god natts sömn där jag vaknade pigg och utvilad vid halv 7-snåret hade jag hoppats att benen skulle kännas lika pigga och utvilade. Tyvärr var så inte fallet. Träningsvärken från tisdagens tunga benpass satt fortfarande i en aning och när jag joggade iväg på min morgonrunda kändes det som att springa i sirap, segt och tungt. Visserligen vaknade benen något efter ett par kilometer men hittade inte den där pigga och fräscha känslan som jag önskat. 

Avslutade med några korta, snabba fartökningar för att försöka hitta den rätta känslan inför morgondagens tävling men tyvärr är jag skeptisk. Benen känns ungefär desamma som inför tävlingen i Kivijärvi och då var det kämpigt att ta sig igenom de 7,5 kilometerna. I morgon väntar dryga 10 kilometer ytterligare i terrängen. Blir minst sagt spännande att se hur det går. Om inte annat får det bli ett bra träningspass för både ben och pannben!

onsdag 4 september 2013

Aj aj


Skavankerna från helgens vurpa börjar så sakteliga läka, undviker dock kjol på jobbet tills vidare. Glädjer mig ändå åt att inget blev brutet och att jag kan springa utan att det gör ont.

Däremot känns benen aningen stela efter några enbensknäböj och pistols som jag körde efter ett lugnt löppass i söndags. Bättrade dessutom på träningsvärken med tunga benböj och frivändningar på gymmet igår. I kväll väntar flacka 2-minutersintervaller så hoppas jag att det kan väcka benen till liv inför helgens inplanerade tävling. Den sista innan det verkligen gäller!

måndag 2 september 2013

DXR - Dundret Extreme Running


Lördag morgon rullade bilen norrut med destination Gällivare och Dundret för att delta i DXR, eller Dundret Extreme Running. Jag hade läst igenom banbeskrivningen och visste att de 22 kilometerna gick mestadels på stigar och innebar en stigning på 700 höjdmeter (och lika mycket utför). Det var dock inte förrän jag närmade mig Gällivare och såg fjället torna upp sig framför mig som jag började förstå vad jag faktiskt gett mig in på. Skulle jag springa upp DÄR!!! 

På plats hämtade jag ut min nummerlapp och passade på att spana in både Charlotte Kalla och Marcus Hällner, riktigt grymma löpare båda två och med en otrolig fysik. Ska bli spännande att följa deras framgångar i skidspåren i vinter.

När starten gick tog jag det rätt lugnt men försökte avancera några platser när jag såg att fältet nästan direkt övergick i en stenig stig där det var svårt att passera på sidorna. Efter knappt en kilometer kom vi in i "pelikansvängen", dvs 310 höjdmeter på 2,5 kilometer vilket innebar 15 procents lutning. Kände mig stark uppför men hamnade bakom ett gäng herrar och det var svårt att passera eftersom stigen var smal och med mycket sten. Vissa partier var så branta och steniga att det inte gick att springa och därför blev det löpning med inslag av gång under vissa partier. Var tvåa upp till bergspriset (efter Kalla förstås) och benen kändes fortfarande fina och fräscha. När fjället planade ut och jag ökade tempot kände jag dock hur det högg till i mellangärdet. Håll! (Bannade mig själv för att jag tryckt i mig en banan och vatten precis innan start, vet ju att det inte funkar för mig att äta för tätt inpå en tävling.) Försökte jogga sakta men var till sist tvungen att stanna och försöka sträcka ut. Blev passerad av tredje tjej och då hoppades jag bara att jag skulle kunna fortsätta springa snart. 

Så småningom släppte den värsta smärtan och jag kunde börja jogga igen. Kände mig stark i benen och det märktes också då jag kom ikapp många i uppförsbackarna. Min svaghet är dock nedförsbackarna som var tekniskt svåra med mycket sten och ojämnheter och av rädsla att trilla vågade jag inte springa för fullt och tappade därför en hel del tid där. Det var också precis i en stenig nedförslöpa som det hände. Kände hur jag snubblade till och helt plötsligt befann jag mig i luften. Slog i vänster knä och kände en rejäl smärta. Tumlade sedan till höger och tappade luften i fallet. På benen igen kunde jag konstatera en rejäl bula på knät och ett flertal skrubbsår. Inget var dock brutet och när jag testade springa kände jag bara en svag smärta i vänster knä. Det såg värre ut än vad det var.



Med dryga 6 kilometer kvar till mål kom ett parti som passade mig, brant nedförslöpa på asfalt i nästan två kilometer. Tittade på klockan som visade en medelhastighet strax under 3,30-tempo. Dock sliter det på benen att springa snabbt utför och sista kilometerna hade jag krampkänning i höger vad. I mål visade klockan strax under 2 timmar och jag slutade till sist som tredje dam. Inte varje dag man får dela prispall med Kalla :-)

Sammanfattningsvis ett riktigt lyckat arrangemang med löpning i otroligt vacker miljö uppe på fjället. Enda nackdelen är i så fall att man inte hinner njuta av utsikten speciellt mycket då fokus mestadels ligger på att se var man sätter fötterna. Måste ta en tur i långsammare tempo någon gång framöver också.


onsdag 28 augusti 2013

Lång backe & styrka

Det var precis vad jag ägnade mig åt i går kväll och i morse. Men för att ta det från början. Igår stod långa backintervaller på schemat och efter en del utforskningar hittade jag en perfekt lång backe på elljusspåret som tog närmare 4 minuter att springa uppför i snabbt tempo. Körde lite snabbare jogg nedför och en kort ståvila innan jag gav mig i kast med backen igen. Blev "endast" tre intervaller men det sög rätt rejält i benen ändå trots att jag aldrig låg på till max (blev runt 90%, svårt att bedöma det där, speciellt då jag inte hade pulsbandet på). Funderar nämligen på en tävling till helgen och ville skona benen lite inför den då jag har en känsla av att den banan är grymt tung. Såklart blev det nedjogg efter intervallerna och vädret var helt underbart, närmare 20 grader trots att klockan hunnit bli halv nio på kvällen.

Bild från ett annat kvällspass

I morse var det hopp i skorna så fort väckarklockan ringde strax före 6. Gillar verkligen stunden i bilen på väg in till stan när jag sitter och lyssnar på morgonradio och taggar till inför passet. Väl framme blev det rodd som uppvärmning, några kettlebellswingar med för mig nytt personligt viktrekord och därefter marklyft och utfallssteg med stång och lite annat smått och gott.

Måste förresten tipsa om en grym övning för er som vill bli bättre på chins och samtidigt få in lite spänstträning. Hitta en chinsställning som du måste göra ett rejält hopp för att nå upp till. Samtidigt som du hoppar upp och greppar stången drar du dig upp i en chin. Eftersom man får lite extra fart på vägen underlättar det om man inte klarar att göra så många strikta från hängande i början. Bonus att benen också får jobba!

söndag 25 augusti 2013

Kamratstafetten


Idag var det dags för kamratstafetten på friluftsområdet Ormberget. Fyra sträckor totalt, varav de första två ca 2,6 rätt så flacka kilometer med endast ett par sega uppförslöpor. De två sista sträckorna mätte ca 1,6 kilometer och var betydligt mer kuperade. Kul med ett arrangemang som lockade blandade deltagare, allt ifrån kompisgäng, kollegor och glada vardagsmotionärer till några elitlöpare.

Eftersom det var vissa problem att få ihop deltagare till alla sträckor hoppade jag in och sprang för två olika lag. Benen kändes aningen sega under uppvärmingen, antagligen delvis pga värmen och delvis för att jag sprang ett kuperat långpass på 20 kilometer under lördagen med en snittfart på 4,35/kilometer. 

Började hur som helst med att springa första sträckan för det ena laget och eftersom jag visste att jag skulle löpa en sträcka till vågade jag inte riktigt ligga på max. Lyckades ändå hålla några ryggar och plockade en placering i sista uppförsbacken för att sedan försöka flyta in mot växlingen i ett jämnt tempo och undvika mjölksyra. Bytte sedan tröja och joggade runt lite medan jag inväntade tjejen i det andra laget som skulle växla över till mig på den fjärde och sista sträckan. Hade tyvärr ingen rygg i sikte vid växlingen och det gjorde att jag inte riktigt lyckades motivera mig att ligga på för fullt. Plockade ändå en placering halvvägs och med alla hejarop mot målrakan blev det till slut en spurt.

Slutresultatet för min del blev ett snittempo på 3,37/km på den första sträckan och 3,59/km på den andra, vilket får räknas som godkänt med tanke på förutsättningarna. Bjuder på några bilder från en riktigt rolig dag med härligt väder och trevligt umgänge.


torsdag 22 augusti 2013

Är det höst nu?



För att slippa springa redan halv 6 på morgonen har det istället blivit sen kvällslöpning de senaste dagarna. Hade förträngt att det börjar skymma redan vid halv nio-snåret den här årstiden, för att vara helt mörkt en timme senare. På onsdagens sena distanspass var jag därför extra glad att jag kom ihåg att ta med mig pannlampan. Däremot hade jag förträngt att jag faktiskt tycker att det är lite läskigt att springa i höstmörkret med tanke på de björnar som setts i närheten. Därför blev det högljudd skönsång sista kilometerna hem, ackompanjerat med handklapp. Hoppas ingen annan än björnen hörde mig ;-)

I går kväll blev det en tur till elljusspåret och därför kunde jag lämna pannlampan hemma. Två stycken trekilometersintervaller på det riktigt kuperade elitpåret sög bra i benen. Har kört betydligt mer kuperade löppass, både långdistans och tempo, det här året jämfört med förra. Förhoppningsvis kommer det att resultera i både snabbare och starkare ben.

Nedan ser ni en banprofil för elitspåret, som synes upp och ned mest hela tiden (max. lutning 19% och min. lutning -15%) och knappt en enda flack meter. Snittempot på första intervallen blev 4,21 min/km. På den andra intervallen hade benen stumnat till en aning och jag orkade inte pressa på lika hårt, vilket resulterade i 10 sekunder långsammare snittempo. Ändå en bra känsla och ett riktigt roligt pass.


Ikväll blir det återigen kvällslöpning. Planerar för en sväng över till närmsta halvö i lugnt tempo medan det fortfarande är ljust på himlen. Bara skynda på nu alltså.

tisdag 20 augusti 2013

Skoparken just nu

Majoriteten av alla skor som står i vår hall är föga förvånande löparskor. De har i och för sig sällskap av ett gäng cykelskor och vandringskängor, men mycket mer än så återfinns inte på hyllorna (mina jobbskor har jag just på jobbet). Jag får ibland höra att jag har många löparskor men vart och ett av paren fyller sitt syfte och jag är riktigt nöjd med allihop. Efter att tidigare ha varit ett inbitet Asics-fan består nu min skopark endast av ett par från detta märke och resten är en salig blandning.
Salomon Speedcross 2 Införskaffades för löpning runt Kebnekajsemassiven för några år sedan och funkade alldeles utmärkt till detta syfte. Stabil trailsko med bra grepp på hala stigar. Börjar sjunga på sista versen nu så det är snart läge att införskaffa ett nytt par.

Asics gel Kayano Trygga och stabila Kayano är en klippa på långpassen men känns alldeles för tunga när det kommer till tempo. Fördelen efter att ha sprungit ett pass i dessa är att fötterna fullkomligen flyger fram i mina snabbskor Fastwitch.

Mizuno Wave Elixir 7 Inhandlades innan Lidingöloppet förra året. Aningen stor tåbox men samtidigt var det kanske en fördel i de många nedförsbackarna då jag inte fick en enda blånagel under loppet. Enda nackdelen är ett "hål" i sulan under hälen (för att minska på vikten antagligen) där det lätt kilar fast sten.

Saucony Fastwitch Senaste tillskottet i skoparken. Hade aldrig testat Saucony innan men nu jag är frälst. Endast 4 mm häl-till-tå-drop och en minimalt "vadderad" sko ger en otroligt lätt löpkänsla och jag kände redan när jag testade ut dem på löpbandet att jag får ett betydligt bättre "klipp" i steget. Nu är bara mitt stora huvudbry om jag ska våga springa i så pass "lätta" skor i 30 kilometer?! Vill inte riskera krampkänning som förra året.

Nike Free 5.0 Använder jag mest i gymmet och som sneakers. Grymt sköna men tyvärr lite för instabila för mig att springa i.

Skonörderi på hög nivå och min utvärdering är givetvis subjektiv utifrån mina fötter och upplevelser men kan kanske ändå vara intressant för den som funderar på att "våga" ta klivet till ett nytt märke. Jag har i alla fall inte blivit besviken.

Dagens träning då? Distanspass i regnet alldeles strax. Väntar bara på att det värsta åskovädret ska dra förbi först.

söndag 18 augusti 2013

5 * 150 meter & hemmastyrka

 

Till skillnad från gårdagens långpass blev dagens löpning kort men inte desto mindre effektiv. Uppvärmning såklart och sedan följde 5 intervaller på 150 meter vardera. Nedjogg och därefter några spänstövningar innan jag avslutade med ett gäng styrkeövningar ute på gården. Enbensknäböj, utfall med ena benet på stol, sidoplanka, höftlyft på ett ben och ryggresningar. Allt avklarat på prick en timme varav sista halvtimmen dessutom på hemmaplan. Med lite extra planering finns det nästan alltid tid för ett träningspass.

Backigt långpass i ösregn

Låter kanske inte så härligt men det var det! Sambon hade lånat klockan under cykelvasan vilket innebar att jag fick springa med min vanliga digitala klocka som bara är just en klocka. Hade således ingen koll på tempot utan benen fick bestämma och det var så skönt att bara springa utan att känna någon som helst stress över tid eller tempo. Då gjorde det inte så mycket att regnet fullkomligt började ösa ner efter endast några hundra meter. Var glad att jag faktiskt valde att ta en tunn jacka över löpartröjan just igår och jag behövde aldrig frysa.

Underlaget började med kuperad skogsväg med mestadels uppförslut och fortsatte sedan mot elljusspåret och slalombacken där det blev några vändor upp och ner. Riktigt jobbigt men jag försökte fokusera på att hålla samma intensitet och så snart jag fick några flacka meter återhämtade sig benen snabbt. Fortsatte med ett varv på det riktigt kuperade elitspåret samt några extra varv på de kuperade delarna av elljusspåret innan jag styrde stegen hemåt och fick en skön nedförsbacke sista kilometern. Klockan stannade på 1 timme och 41 minuter men sträckan har jag ingen koll på. Höll dock rätt bra tempo på flacken och nedför men så klart gick det långsammare i de många backarna så jag skulle gissa på runt 20 kilometer totalt. Så skönt pass där regnet kändes så där härligt befriande och jag fick möjlighet att rensa tankarna. Fantastiskt att långlöpning i regn kan ge så mycket ny energi. Kanske gjorde den extra syrerika luften ytterligare sitt till. Skön start på lördagen blev det i alla fall.

Bilden är från ett annat regnigt löppass i höstas men känslan igår var densamma.

fredag 16 augusti 2013

Bäst hittills & gott samarbete


Gårdagseftermiddagen avslutades med 2,2-kilometersintervaller i backig terräng. Varför just 2,2 kilometer? Jo, så långt är elljusspåret på det "berg" som jag passerar till och från jobbet. Perfekt att stanna till på vägen hem alltså. Benen kändes tunga på uppvärmningen och jag hade inte några förväntningar om att det skulle gå speciellt snabbt. Hade glömt pulsklockan hemma så jag hade noll koll på tempot och därför var det med stor förvåning jag stoppade min vanliga klocka på tiden 8.38 efter första varvet, bästa tiden hittills. Självförtroendet växte och därför bestämde jag mig för att korta ned vilan mellan intervallerna till 2,5 minut istället för planerade 3 minuter. Sprang andra intervallen på 8.40 och den tredje och sista på 8.44. Nytt personbästa med god marginal då jag aldrig lyckats springa alla intervaller under 9 minuter tidigare, dessutom med kortare vila. Verkar som att träningen gett resultat ändå även om jag har en lite tyngre känsla i kroppen just den här veckan.


Lyxade förresten till det med hämtmat till middag igår och till min glädje har ett av mina favoritmatställen inlett ett samarbete med mitt favoritbageri. Nybakat surdegsbröd ingår numera till varje beställning! Varmrökt fjordlax, ugnsrostad sötpotatis, avokado och senapsvinägrette smakade utmärkt ihop med godaste brödet. Har en känsla av att hämtmat kommer bli en god vana framöver.

I dag startade dagen tidigt och fortsatte med morgonträning bland vikterna. Inledde med tunga basövningar men kände mig rätt trött då vår lilla väckarklocka vaknade före 4 i morse! Avslutade därför med en cirkelstyrka för att vakna till liv och få upp flåset. Efter både tyngre vikter och fler repetitioner än vanligt forsade svetten ordentligt och träningshög och glad åkte jag vidare till jobbet. Tänk vad en god start på dagen kan göra för humöret.

onsdag 14 augusti 2013

Underbar träningshelg med riktigt terränglopp och kuperat långpass


I samband med jobbstart efter en låååång semester och en massa annat på agendan har jag helt glömt att uppdatera här. Med risk för att låta så där läskigt träningsendorfinhög måste jag ändå säga att helgen som passerade bjöd på helt fantastisk löpning om än den inte blev som planerat.

Fredagen började med ett härligt distanspass på dryga 13 kilometer där jag egentligen tänkt mig en lugn jogg men då benen kändes pigga lät jag dem hållas och tempot kröp så småningom ned mot 4.15/km, fortfarande med lätta ben. Packade sedan ihop oss i bilen och åkte norrut till svärföräldrarna där jag fick veta att det vankades löpartävling i Kivijärvi på lördagen. Halva släkten skulle vara med och prisbordet var inte att förakta. Jag kunde bara inte låta bli att anmäla mig.

Sagt och gjort. Lördag morgon styrde vi kosan mot den lilla byn med den stora löpartävlingen och med en grym träningsvärk i benen efter torsdagens tunga benpass började jag undra hur och om det här verkligen skulle gå! Benen kändes tunga under uppvärmningen och jag beslutade mig för att se det hela som ett bra träningspass istället. Starten gick och på nåt sätt lyckades jag ändå hålla uppe tempot och när grusvägen efter bara några hundra meter övergick till smal skogsstig med stenar och rötter hade jag placering som tredje tjej, en placering som jag bestämde mig för att försöka hålla. Banan var riktigt rolig med kuperad terräng på företrädesvis smala stigar med inslag av myrmark och det gällde att se efter var man satte fötterna. Något jag dock missade efter ca 6 kilometer då jag gjorde en rejäl vurpa och slog i både knän och armbågar. Var snabbt på fötter igen men benen hade blivit stela och jag fick kämpa mig i mål sista 1,5 kilometerna. Lyckades dock hålla min tredjeplacering och tiden 30.22 på 7,5 kilometer riktig terräng får jag trots allt vara nöjd med med tanke på förutsättningarna, även om jag hade hoppats på ett snittempo under 4 min/km.

Söndagen drog jag iväg tidigt, packad med vätskebälte och energigels för att vänja magen vid att springa och äta samtidigt. Fem varv på det lokala och jobbigt kuperade elljusspåret samt transportlöpning dit och tillbaka plussade dryga 26 kilometer till löparkontot. Längre pass än så blir det nog inte innan Lidingö.

Sammanfattningsvis drygt 50 kilometer kvalitetslöpning under helgen alltså. Det gick åt en hel del Ben&Jerry kan jag lova :-)

Släktens enda förstapristagare under helgen

fredag 9 augusti 2013

Brödknarkare moi

Jag älskar bröd! Men då menar jag förstås inte vilket bröd som helst. Inte massproducerad "sockerkaka" med en massa tillsatser utan helst hembakat med diverse grova mjölsorter, fröer och nötter för att inte tala om surdegsbröd! Senaste tiden har dock mina egna "bakingskills" fått ta semester eftersom vi fått en surdegsbagare i byn. Jag äter och njuter och tankar mina ben med energi.


PS. Kanelbullarna gjorda av surdeg är "to die for".

torsdag 8 augusti 2013

Pitstop på hemmaplan


Hoppsan vad tiden går fort när man har roligt! Över en vecka har förflutit sedan förra inlägget men det betyder inte att jag legat på latsidan vad gäller träningen, snarare tvärt om.

Senaste veckan har i vart fall bjudit på en liten semestertrip i samband med sambons seedningslopp inför cykelvasan. Blev en tur till Ångermanlands län och några små orter i inlandet eftersom tävlingen gick av stapeln i Långviksmon. Själv passade jag på att springa några medeldistanspass på dryga 15 kilometer i det vackra och kuperade landskapet som kännetecknar höga kusten. Tragiskt bara att så många byar håller på att dö ut, passerade flera vackra ödehus under mina tidiga morgonjoggar.

Efter några stopp på vägen för lite shopping (ska visa upp inköpen vid ett senare tillfälle) och besök hos goda vänner är vi nu hemma igen och idag blev det ett riktigt härligt pass bland vikterna. Styrketräningen har nämligen fått stryka på foten den senaste tiden. Avslutade dagens gym med 30 minuter spinning för att riktigt krama ur det sista ur benen. Härlig känsla och så där skönt trött efteråt!

I helgen åker vi på minisemester igen, denna gång norrut, och planen är bland annat ett långpass på det fina och kuperade elljusspår som finns där uppe. Körde några av mina långpass inför Lidingö förra året just där och nu blir det alltså en favorit i repris. Har packat med mig vätskebälte och ett gäng gels för att börja vänja magen vid energi samtidigt som jag springer. Vill ju inte riskera att råka ut för några missöden när det väl gäller ;-)

Bjuder på ett litet bildregn från helgen som varit.



onsdag 31 juli 2013

Nytt pass med Team NL Sport


I går var tanken egentligen ett gympass och ingen löpning men tyvärr hade jag ingen möjlighet att ta mig iväg under dagen och fram mot eftermiddagen var inspirationen för att röja loss bland vikterna rätt låg. Därför bestämde jag mig istället för att haka på ett nytt pass med Team NL Sport. Hade ingen aning om vilket upplägget var för kvällen men hoppades att det inte skulle bli för mycket backar och intervaller efter två dagar med rätt tuff träning för min del. Väl på plats visade det sig dock att det var precis vad vi skulle göra, spänst och intervallträning uppför slalombacken!

Efter 25 minuters gemensam uppjogg i skogen på stigar och myrmark kändes dock benen oförskämt fräscha. Framme vid slalombacken började vi med olika löpskolningsövningar som mångsteg och spänsthopp uppför samt utfallsgång och grodhopp nedför innan vi körde en maxrusch upp- och nedför hela backen. Sög bra i benen kan jag lova. Därefter löpning upp och ned strax under mjölksyratröskeln under 15 minuter för att visa på hur viktigt det är att disponera krafterna rätt under exempelvis en kuperad löptävling. Alltid kul med ny inspiration och att träna tillsammans med andra hängivna löpare.


I morse började dagen på spinningcykeln med efterföljande styrka i form av thrusters, marklyft och utfallssteg med stång samt lite discomuskler i form av biceps, axlar och latsdrag. Planen är att köra på rätt tufft några dagar nu eftersom påföljande helg till stor del kommer att spenderas i bilen då sambon ska köra ett seedningslopp inför Vasan. Blir att pussla en hel del för att få till träningen men ingenting är omöjligt och min devis är att allt går med lite planering. Kul med miljöombyte hur som helst och jag hoppas på att få till några bra rundor i för mig ny terräng.