Granlunken 18 km terräng

Vaknade natten mot lördagen med en stickande känsla i halsen. Hade egentligen bara väntat på det eftersom vi precis skolat in vår lilla tjej på förskolan och hon som på beställning fått sin första förkylning. Med två små armar runt halsen och näsa mot näsa under tidiga morgontimmar var det egentligen föga förvånande att jag också skulle trilla dit så småningom. På morgonen hade jag dock inga känningar i halsen, ingen feber men en känsla av att något liksom ligger och pyr i kroppen. Var därför tveksam till start in i det sista men valde till sist att börja springa och bryta om kroppen inte kändes ok.

Gick ut lugnt och fick en bra rygg bakom den tjej som blev tvåa på förra helgens tävling. Vi malde på i ett bra tempo och milen passerades på strax över 40 minuter. Med varmt väder ute hade jag tur som fick dela drickalangare med några av de andra tjejerna. Vid 11 kilometer tryckte jag i mig en medhavd gel och kände att jag fick nya krafter. Nu väntade dessutom flera kilometer med långa sega uppförbackar i skogen som jag vet är min starka sida. Gnetade på i mitt tempo och plockade flera placeringar då jag sprang om några herrar i uppförsbackarna. Efter 18 kilometer väntade den sista tunga biten uppför slalombacken. Benen kändes rejält stumma men jag bet ihop och tänkte att jag i alla fall inte skulle gå. Spurtade sedan sista hundratalet metrarna in i mål med sluttiden 1 timme och dryga 15 minuter och slutade därmed som andra tjej. Skönt att kroppen kändes ok trots den något diffusa känslan på morgonen.

Idag känns benen förhållandevis fina men med en lätt pirrande känsla. Antar att förra helgens tävling och tung benstyrka i gymmet tillsammans med gårdagen satt sina spår. Ingen förkylning har ännu brutit ut och jag ska göra mitt bästa för att det så ska förbli. Håller alla tummar för att det lyckas!

Sista spurten in mot mål