tisdag 16 juli 2013

Konditionsskadad

Efter att i alla år till största delen ägnat mig åt konditionsidrott i allmänhet och löpning i synnerhet har träning för mig blivit synonymt med att konditionsmässigt ta ut mig så att svetten rinner och pulsen ligger nära max. Detta för att uppnå den där härligt trötta och utpumpade känslan efteråt. Såklart har många träningspass också inneburit lugnare träning men att träna "på riktigt" har för mig inneburit att ta ut sig riktigt ordentligt konditionsmässigt sett. Dumt förstås och såklart vet jag att återhämtning och lugnare pass tillsammans med styrketräning är nog så viktigt för att jag ska nå mina långsiktiga mål.

Tyvärr kan jag fortfarande känna att ett pass i gymmet med tunga basövningar, där pulsen aldrig skenar iväg som under ett riktigt tufft intervallpass eller cirkelpass, känns nästintill som en vilodag. Gårdagen spenderades i vart fall bland vikterna och idag svider benen och rumpan efter bland annat utfallssteg med tung stång. Härligt! Börjar sakta men säkert lära om hjärnan att även sådana pass ger resultat.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar