måndag 26 november 2012

18 kilometer barnvagnsjogg

Den här årstiden gäller det verkligen att ta vara på de få ljusa timmar som finns på dagen. Bästa sättet att komma ut en längre stund och njuta av den friska luften är för mig ett långpass löpning i lite lugnare fart. Promenader funkar ju också fint men personligen tycker jag det är rätt trist att promenera, tar liksom för lång tid att förflytta sig den tänkta sträckan. Eftersom lilla t inte sovit någon förmiddagsvila idag hade jag på känn att jag skulle kunna springa lite längre när jag gav mig iväg efter lunch. Mycket riktigt. Så fort jag stoppat ner henne i overallen somnade hon gott och det var en sovande liten tös som jag fick bära ut till vagnen.

Gav mig iväg utan tanke på tempo eller distans och lät benen bestämma takten. Efter 45 minuter kände jag att det var dags att vända hemåt och hemma på gårdsplanen visade klockan dryga 18 kilometer. Lilla t sov fortfarande men vaknade rätt snart, riktigt bra timing alltså!

Från en annan runda men hon sov lika gott idag!

Mötte förresten flera promenerare under löprundan idag och de flesta hälsade glatt. En korpulent gubbe bemödade sig dock inte om att besvara min hälsning utan stirrade mest på mig som jag var tokig. Inte första gången jag stöter på det fenomenet. Varför har vissa så svårt för att säga hej??


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar