Smidigt

I går gav vi oss ut på premiärturen med Trille Jogger. Passade på när lilla t skulle sova middag och bäddade sedan ned henne i vagnen. Ryggstödet gick inte att fälla ned helt och hållet men med maxlutning funkar det ändå bra för en sovande bebis.

Eftersom vi bor en bit utanför stan med rätt så varierande vägunderlag skulle vagnen få sättas på prov. Promenerade ett par hundra meter till att börja med då första biten bjuder på riktig grusväg. När underlaget gick över till jord började jag springa och lilla t slocknade nästan omedelbums.

Vilken otrolig skillnad att springa med joggingvagn jämfört med vår vanliga barnvagn. Kände nästan inte att jag hade något att putta på och jag kunde ligga på ett tempo runt 5 min/km, dvs nästan motsvarande mina lugna rundor utan vagn. När underlaget övergick till asfalt kunde jag dessutom öka tempot ytterligare med samma ansträningsnivå.

Enda nackdelen med vagnen var att den drar en smula till vänster men detta bör ju gå att justera på något sätt. Överlämnar dock detta med varm hand till T ;-) Önskvärt vore också att ryggstödet gick att fälla ytterligare men ju större lilla t blir desto mindre behov kommer vi att ha av detta. Dessutom börjar hon tycka det är väldigt intressant att sitta upp och kika på omgivningen medan mamman springer.

Nöjd och glad 15 km senare :-)