Snabbdistans med barnvagn

Lagom till lilla t:s eftermiddagslur packade jag ner henne i vagnen och gav mig av i det fina höstvädret. Började med att jogga upp 3 kilometer och tyvärr kände jag av baksida lår som jag gjort de senaste passen. Ingen smärta men en stramande känsla vilket gör att jag inte vågar ta ut steget helt och hållet. Eftersom tanken var att jag skulle springa 6 kilometer snabbdistans bestämde jag att låta benet avgöra och bryta om det började göra ont. Efter några snabba ruscher och lite töjningar gav jag mig iväg. Baksidan kändes dock mycket bättre och jag lyckades ligga strax över 4,30-tempo i snitt trots att jag fick väja för en hel del "potthål" efter grusvägen. Den sträcka som jag sprang på asfalt gick betydligt lättare än den regngeggiga grusväg som största delen av underlaget bestod av.

 

Mentalt började jag fundera hur jag ska orka hålla samma tempo i 30 kilometer terräng. Samma hjärnspöken som alltid ger sig till känna när det vankas lopp. Med andra ord är allt som det ska ;-) och får jag bara vara skadefri så hoppas jag att benen ska kännas lätta när det väl gäller. Sen tänkte jag ju inte ta med mig dryga 8 kilo bebis i vagn heller ;-)