Hjälp på traven

Hade noll inspiration när jag ställde mig på löpbandet efter lunchen idag. Lilla t hade precis somnat och eftersom hon varit vaken non-stop sedan klockan sex i morse trodde jag att hon skulle sova lääääänge. Tji fick jag! Efter tio minuter slog hon upp sina blå men satt nöjt och såg ut att fundera vad mamman pysslade med. Efter att ha slöjoggat 2 kilometer blev det nu äntligen lite fart på mig. Insåg liksom att skulle jag träna var det bara att sätta fart, med risk för att lilla t skulle börja protestera när som helst.

Ökade upp tempot på bandet till 13,3 km/h (4,30-tempo). Tänkte backe! Ökade därför successivt lutningen på bandet till 6 procent och sedan var tanken att minska lika sakta men då kom hornen fram i pannan och jag bestämde mig istället för att testa att maxa lutningen på bandet till 15 procent med bibehållen hastighet. Sved i benen kan jag lova och efter bara 30 sekunder fick jag sänka lutningen till 6 procent igen. När pulsen lugnat ner sig blev det en andra, lite längre, backe men denna gång "bara" upp till 10 procents lutning. Tredje och sista backen upp till 15 procent igen innan jag slutligen joggade ned i fallande lutning från 6 till 0,5 procent. Sammanlagt blev det ca 55 minuter på bandet och lilla t satt nöjt nästan hela tiden och slocknade igen precis när jag var klar. Passade därför på att köra ett snabbt pass i gymmet som avslutning. Kettlebellsvingar, bicepscurls med en hantel åt gången, dips och benböj med vikt och upphopp. Skönt trött efteråt. Tack lilla t för det!