och nu då??

Efter lidingö tog det inte fullt en vecka för mig att inse att målet med Göteborgsvarvet 2013 känns alldeles för långt fram i tiden för att kännas motiverande just nu. Visst har det varit skönt att mysjogga och hänga på gymmet för att köra lite spontanstyrka men jag börjar mer och mer sakna att ha en ordentlig plan för min träning. Har i flera år haft tankar på att jag vill göra en svensk klassiker och plötsligt kände jag att det kanske är läge nu? Med en fjärdedel i hamn är det väl bara att köra på liksom?!?! Nämnde en start i Vasaloppet för T och till min förvåning var han också sugen. Så, nu finns det bara två problem:

1. Jag har ingen startplats. Varken till Vasaloppet eller Vätternrundan (Vansbro är inte fulltecknat). I och för sig brukar det alltid finnas platser till salu när det väl närmar sig så detta borde gå att ordna.
2. Jag har inte åkt klassiskt på typ 15 år (mysåkandet på vårisen räknas liksom inte). Har alltid tyckt att det där med vallning tar sån tid och därför kört skate de senaste vintrarna. (Det var för övrigt den träning som funkade allra bäst när jag var höggravid med lilla t och magen för stor för annan träning, det skapas ju liksom ett naturligt utrymme för en stor mage när man skejtar.) Å andra sidan är jag en äkta norrlandstös och med målsättningen att enbart ta sig i  mål borde det ju lösa sig.

Så nu är det väl bara att vänta på att den första snön ska falla och skidorna för vintersäsongen trilla in i butikerna. Kanske läge att köra lite stakträning i gymmet så länge!!